Jahopp, imorgon händer det då. Imorgon tar arton år av ens barndom slut. ~ 
Imorgon så lämnar man till mesta dels barnsidan och tar ett kliv in i vuxenvärlden. Japp ni gissa rätt, imorgon fyller man 18 år! 

Jag kan resa land och rike runt, jag får bestämma själv, jag får dra på krogen och supa och jag skulle vilja det, jag får hoppa från A - Ö (vad jag nu menar med det, lol), jag får börja röka, jag får rösta (så fort jag bytt medborgarskap), jag får skaffa körkort, jag behöver inte längre målmans underskrift och jag får leva livet enligt mina planer.
Jag tror ni fattar vinken!

Sen finns det ni som säger "ah men det är inte så mycket som ändras" & "så länge du bor hos dina päron måste du leva enligt deras villkor också!" ...*suck* Men självklart kommer jag ju ändå lyssna på mina päron, men möjligheterna och valen finns där, låt mig vara glad för att jag blir fkn myndig. 

Men ändå så finns det så många fördelar med att vara barn som; 
- päronen tar det mesta utav ens ansvar som medkommer då man bli myndig.
- du kan inte åka i fängelse bara ungdomsanstalt.
- du kan lättare fjäska för dina päron om låt säga t.ex. pengar utan å höra "du är 18 år nu, vart har du dina egna pengar?" ....."ehehehe...jag råkade shoppa upp dem, jag vet inte (a)" .....om så skulle vara fallet, men jag har så snälla päron att det kommer nog lösa sig ändå (vissa har tur) ;D 
- Tryggheten hos ens päron som alltid följde med  då man skulle till tandläkaren. 
Osv ~ 


Jag kan inte direkt påstå att min barndom har varit enkel och så som jag önskat att den skulle vara. den har faktiskt varit väldigt svår och jobbig, med många vredesutbrott och vågor av ångest, sorg, förvirring, mobbning. Men jag säger inte att allt har varit bäverpung och svinstia.
Nej, även om det har varit jobbigt så har jag även haft en del bra stunde, stunder jag kännt på riktig glädje, jag har mina underbara vänner, familj, pojkvän, svärmor, svärfar, svägerskor, farföräldar, fosterfamilj....dem alla har varit mina klippor som jag kunnat vända mig till om det har varit något och jag tackar dem alla. Speciellt min fosterfamilj som tagit hand om mig, även om vi haft våra motgångar och ni kan ha haft det kämpigt med mig ibland så älskar jag er oavsett. Jag har mognat jag känner det själv. <3 
Självklart hade jag önskat att mitt liv, familjen Moisio's liv hade sett annorlunda ut...men då hade jag inte vart den jag var idag, vilket faktiskt gör mig till den jag är och jag hade inte vart här där jag är och jag hade antagligen inte haft alla dessa underbara personer i mitt liv.
Min start på livet har gett mig så många egenskaper och erfaraenheter och det är såhär jag tycker att manska tänka, ni som också haft en tuff barndom på något sätt. Det kommer aldrig att lämna er, det förflutana...men ni kan alltid vända det till något gott, något positivt.


Men nu ska jag avsluta detta inlägget som egentligen bara var tänkt som ett kort och snabbt inlägg med att säga....see you later alligator! imorgon äré MIN dag! <3 

 

/Blivade18årigaRebekkaMoisio