Förtroendet är som ett suddgummi, blir mindre och mindre för varje missatg. 


Kanske...är de bättre utan...er...? 

Ingen förstår...jag försöker förklara men ingen fattar...oförstådd. 
Jag är sårad, man skiter inte i nån sådär, speciellt inte när man kallar dem för sin bästa vän...

Ni kallar mig självupptagen, men vem är det egentligen som är de?
Jag förstår om ni tkr jag e barnslig å bara vill att jag ska sluta vara arg och säger att jag ska växa upp...men ni tänker inte ens på hur jag tänker, ni tänker inte ens på mina känslor. 

Allt blandas även mé andra känslor jag stängt inom mig, saker jag inte visat för er när jag blivit irriterad över, för att ni inte ska tycka att jag är barnslig. Men du (s)...du har just bara gjort de värre. Tack. Du ska inte prata mé folk som redan är arga. 
Jag e så jävla trött på skiten. 

Kan ingen förstå?

jag har iaf en peroson som förstår mig...<3