Jag önskar jag kunde komma fram till er när jag är svag.
Det finns så många olika saker ni har sårat mig med, speciellt de gånger då ni inte fanns när jag led.
Vi har haft det väldigt svårt och vi har det än idag, men jag känner att jag inte alltid orkar med att ha det så. Men det förflutna kommer aldrig kunna gå att ändra på, varje gång jag tänker på´t så faller jag ut i gråt.
Hur kunde allt gå så snett? och att fortsätta nu efter alla år är svårt. Minnen dyker upp här och där lite varstans, mamma och pappa ni finns inte till hands.
Jag vill tro att ni innerst inne faktiskt älskar mig..