Jag hade en vän som jag kunde kalla bästa vän, men nu är allt så knas. 
Hon fanns där, fanns där mid min sida när jag behövde henne, alltid stöttat mig, hon svek inte, men nu är jag bara så förvirrad. Jag känner en viss saknad, efter allt vi gått igenom, dom minnen vi delade...är nu oklara och mitt förtroende började svikta.

Varför skulle jag få reda på massa skit? ibland är det bäst att inte veta. Men jag säger inte att bara det som beträffar dig skaver mest, utan även det som beträffar min andra vän skaver lika mycket...om kanske inte en aning mer. Jag vet fortfarnde inte vad som är sant eller om ni skyller på varandra, men jag vet inte om jag ens vill veta. Men jag utgår ifrån det jag vet är sant.

Två av ens vänner bråkar och man kan säga redan nu att dom aldrig kommer att bli sams igen, det gör allt så mycket mer komplicerat, jag fattar inte att ni orkar. Jag blev en ursäkt till att ni två skulle bli sams.
Du säger att du mår dåligt, vad tror du inte jag gör? jag står mitt i klyftan mellan er två. Tror ni att jag bryr mig om erat tjöt? jag skiter la i erat bråk, jag ville inte bli indragen därför jag höll mig utanför.
Jag tyckte inte det var rättvist, erat bråk ska inte påverka våran vänskap, men allt har blivit så anorlunda, du, jag. Jag håller fast vid att du inte är samma person längre, men jag antar...att alla kan förändras.
Jag vill bli vän med dig igen, men det skaver än och ni två...det gör mig galen......JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA!!